|
I Mesopotamien mellan Eufrat och Tigris visste man allt om vattnets betydelse. Åtminstone 1500 f. Kr. fanns badkar och 1000 f. Kr. badbassänger i Babylon. (Det mesta som berättas från Alexander den stores sista feberveckor i Babylon i juni 323 f. Kr. inträffar i badrummet.) Här uppfanns såpan flera tusen år före vår tideräkning och användes framför allt medicinskt. Till rengöring använde man en av dess grundingredienser, alkalisk och avfettande träaska och soda.
Det första privilegiet att inrätta pottaskebränneri och såpsjuderi gavs 1654 av drottning Kristina till Hamiltons Pottaska Compani. Det följdes fram till 1800-talets mitt av ytterligare ett par hundra tillstånd, alltså i snitt ett varje år. På 1820-talet kom fabriksmässig såptillverkning i gång på flera platser. Den första var Lars Monténs såpfabrik i Stockholm som anlades 1823. Fortfarande kring sekelskiftet 1900 var pottaska den vanliga alkalien i såpa. Inhemska fetter som talg och linolja dominerade men kokosfett och palmolja hade börjat importeras.
Så här begicks lördagsbadet fram till 1700-talet enligt en folklivsforskare:
Härvid avklädde sig hela familjen i stugan, gick sedan naken över gårdsplanen, likgiltigt om det var vinter eller sommar, till badstugan och lade sig på lavarna. Sedan piiskade man varandra med ris, och efter badets slut, gick man åter ut i luften. Var det sommar, sökte man sig till vattensamling, där man doppade sig, var det vinter och snö, tog man snö och ingned sin hud med detta, innan man gick tillbaka till stugan och klädde sig.
Mindre exotiskt gick det till på lördagarna i Värmland och Norrland på 1800-talet. Man svettades, baddade med björkkvastar, tvättade sig i balja, sköljde av sig med svalt vatten och värmde sig slutligen lite eller satte sig utomhus sommartid. Bara skrytmånsar rullade sig i snö. Hela familjen badade tillsammans. Fick man främmande badade männen först och kvinnorna sen.
Spa
är ingen förkortning av "salus per aqua", "sanitas per aqua" eller något liknande med betydelsen "hälsa genom vatten". Spa är en stad i Belgien som blev populär som vattenkurort på 1500-talet.
Källa: Shenet
|
